Spam

Det har uppskattats att i värsta eller i bästa fall över hälften av kommunikationsnätets kapacitet användes till överföring av spam. Numera förbrukar stora innehåll, såsom olika streamade filmer, spel och övriga, nätens kapacitet. Även i programmen för öppna data är det väsentligt att hålla i minnet tillräckligheten av överkapaciteten. Man kan även anse att investeringarna kostar och att det i sista hand är de vanliga, hederliga konsumenterna som får betala räkningen.

När dataskyddsdirektivet för televerksamhet implementerades år 1997 valdes principen om förhandssamtycke som mall vid direktmarknadsföring. Gällande detta trädde lagen om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet i kraft år 1999. I denna lag gjordes det möjligt att med en statsrådets förordning grunda ett nationellt förbudsregister inom telemarknadsföring. Möjligheten utnyttjades dock aldrig.

Samma princip om förhandssamtycke lagfästes även i den nu gällande lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation. Vår rättsnorm är således i sina tonår och å andra sidan har vi klarat oss någorlunda utan ett förbudsregister.

Trots allt ville över 90 procent av de som svarade på dataombudsmannens byrås gallup för augusti ha ett centraliserat, riksomfattande register för förbud av marknadsföring.

Av olika anledningar har spamproblemet enligt min åsikt hållits ganska bra i styr. Nätaktivisternas outtröttliga arbete samt utbildningen och engagemanget i rådgivning som branschorganisationerna har haft har varit verkligen nödvändiga.

Nu är faran att man förlorar kontrollen över situationen. Som förklaring till den här oönskade utvecklingen kan man i viss mån nämna den tilltagande konkurrensen, den allmänna trenden om förökning av elektronisk direktmarknadsföring, generationsskifte inom marknadsföringsfolket samt kanske till och med den lätta tillgängligheten av elektroniska kontaktuppgifter, dels på grund av omfattande dataintrång. Jag fäster dock min blick framför allt vid de nya marknadsföringskoncepten. Här några exempel;

Samtycke till marknadsföring samlas in genom olika tävlingar och lotterier med vilkoren att personuppgifterna kan användas till "samarbetsparternas direktmarknadsföring". Då berättas deras antal förstås inte och inte heller om de är nuvarande eller framtida osv. Anskaffningen av uppgifter är alltså inte transparent.

Å andra sidan är det också vanligt att externalisera hela processen till ett land där opt out -regeln är i kraft eller där det inte finns några föreskrifter. Olika ditt och datt punkt com (ibland till och med .fi) -hemsidor kan nämnas som exempel av detta. Utredande av aktören kan leda till öarna i Medelhavet eller till exempel Centralamerika.

Det tredje konceptet är att man köper reklamutrymme (affiliate marknadsföring) i nätmeddelanden i stället för att köpa adresser. Man betalar förstås för kampanjen, men man tvår sina händerna genom att säga att marknadsföraren inte har något att göra med behandlingen av personuppgifterna...

Regeln är tydlig, konsumenten skall ha gett sitt samtycke till direktmarknadsföringen på förhand. Undantagena från huvudregeln är också enkla. Det fungerar trots detta bara inte. På grund av detta håller vi på att väcka diskussion om behovet av ett riksomfattande förbudsregister.