Indirekt rätt till insyn

Vid nästa årsskift träder den nya säkerhetsutredningslagen ikraft. Den möjliggör under vissa förutsättningar användning av polisens register över misstänkta brottslingar, som har varit mycket framme i offentligheten den senaste tiden, till säkerhetsutredningar. Jag var emot användningen av registret i detta ändamål. När riksdagen godkände regeringspropositionen förutsatt den att regeringen ger senast i slutet av år 2015 en omfattande utredning åt förvaltningsutskottet om åtgärder för säkerställande av kvaliteten av polisens personregister och skötseln av behandlingens lagenlighet och att man även är angelägen om utvecklingen av utbildning, rådgivning och övervakning. Förvaltningsutskottet hade också som förutsättning att dataombudsmannen gör en granskning efter den registeransvariges utvecklingsåtgärder.

Vi har redan gjort kontinuerlig laglighetsövervakning i samband med användningen av den indirekta rätten till insyn till registret över misstänkta brottslingar.

Från detta kommer vi till en annan aktuell sak; hur utövar man sin rätt till insyn till polisens register. Saken är enligt min mening helt entydig. Också när det är frågan om polisen så gör man sin begäran i förstahand till den registeransvarige som också identifierar personen. Även i polisens gamla personregisterlag fanns det en särskild paragraf om genomförande av rätt till insyn. I den fanns det inget undantag ens för de register som är utanför rätten till insyn. Nuförtiden hänvisar man till personuppgiftslagen 26 § och 28 §. Den första gäller rätten till insyn och den andra hur man utför sin rätt till insyn. Brevalternativet har lämnats bort från polisens personuppgiftslag i det här sammanhanget.

Enligt regeringspropositionen (RP 93/2002 rd) i ärendet; "På samma sätt som för närvarande skall den registrerade av orsaker som hänför sig till datasekretess och dataskydd samt av polisiära orsaker framställa begäran personligen samt styrka sin identitet."

Dataskydd betyder en hel hop med kunskapsmässiga rättigheter. Dessa rättigheter kan man sammanfatta i begreppet själbestämmanderätt i fråga om våra uppgifter. Andra kan inte på den registrerades vägnar använda den registrerades personliga rättigheter. Användning av ett ombud är inte ens tillåtet, det är fråga om en så personlig rättighet.

Dataskyddet betonas i det här sammanhanget i synnerhet därför att vi tillkännager varje fall om utövande av indirekt rätt till insyn åt den registrerade. Hur tror ni att det skulle kännas att få ett brev om utövande av indirekt rätt till insyn av dataombudsmannens byrå oväntat och utan begäran. Detta kunde kanske leda till spekulationer om identitetsstölder, särskilt om det skulle framkomma fall, där svaret har levererats till någon utomstående till adressen som denne hade gett.

Om vi sedan betraktar saken från betjäningsprincipen; utanför rättigheten med namnet rätt till insyn blir polisens och några andra myndigheters vissa register. Också när det är frågan om de här (datainnehållet) kan man använda den nämnda rättigheten på det beskrivna sättet (genomföringssättet) men den registeransvarige har rätt att vägra ge uppgifterna direkt till den registrerade. Däremot när det gäller polisen skall den förmedla begäran om uppgifterna till dataombudsmannens byrå och ge alla övriga möjliga uppgifter och även uppgifter om att personen inte är registrerad. Det lönar sig också att lägga märke till att vår byrå befinner sig i Böle, Helsingfors, och att vi inte "lokalt" finns annanstans. Polisen finns. Samtidigt när man lämnar en betjäningsbegäran och legitimerar sig får man använda sina övriga rättigheter.

Skydd, rättsskydd och laglighetsövervakning av personuppgifter genomförs alltså med dataombudsmannens indirekta granskningar. På vår byrås hemsida finns det rikhaltigt med material och blanketter om dataskydd. Vi är alltid i mån av vår förmåga till ert förfogande!