Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter: Avgörandet i ett ärende som handlade om behandling av personuppgifter stred inte mot Europakonventionen

Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen) har den 9 maj meddelat sin dom i ett ärende som handlade om behandling av personuppgifter. I sin dom anser Europadomstolen att Finlands nationella myndigheter hade bedömt rättigheterna av Jehovas vittnen i förhållande till rättigheterna av enskilda personer på ett adekvat sätt. Jehovas vittnen har varit skyldiga att följa dataskyddslagstiftningen i sitt predikoarbete genom dörrknackning.

Dataskyddsnämnden hade i sitt avgörande med anledning av besvär som anförts av dataombudsmannen förbjudit Jehovas vittnen år 2013 att samla in eller behandla personuppgifter vid sitt predikoarbete genom dörrknackning utan att följa dataskyddslagstiftningens krav. Jehovas vittnen överklagade beslutet till Helsingfors förvaltningsdomstol som hävde dataskyddsnämndens avgörande år 2014. Dataombudsmannen överklagade beslutet till högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen begärde ett förhandsavgörande i ärendet av Europeiska unionens domstol (EU-domstolen). I sin dom år 2018 ansåg EU-domstolen att ett religiöst samfund är registeransvarig vad gäller behandling av personuppgifter som samlats in vid predikoarbete genom dörrknackning och att samfundet ska följa dataskyddslagstiftningen i denna verksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen hävde Helsingfors förvaltningsdomstols beslut och konstaterade att dataskyddsnämndens beslut ska sättas i kraft.

I sitt besvär till Europadomstolen ansåg Jehovas vittnen att man hade brutit mot Europakonventionens rätt till en rättvis rättegång, rätt till skydd för privat- och familjeliv, rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, rätt till yttrandefrihet, förbud mot diskriminering och det generella förbudet mot diskriminering när Jehovas vittnen hade förbjudits göra anteckningar vid dörr till dörr-predikoarbete utan de berörda personernas samtycka och utan att ett muntligt förfarande hållits i ärendet.

Europadomstolen ansåg att ärendet handlade om en balans mellan tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt respekten för privat- och familjelivet. I sin dom ansåg Europadomstolen att kravet på samtycke hade varit nödvändigt för att skydda de enskilda personernas rättigheter. Dessutom ansåg Europadomstolen att det hade varit motiverat att inte hålla ett muntligt förfarande i ärendet.

Mer information:

Europadomstolens dom (på engelska, 9.5.2023)

Utrikesministeriets pressmeddelande: Europadomstolens dom i ett ärende som gäller behandling av personuppgifter (9.5.2023)