Vanliga frågor om socialvård
I artikel 16 i dataskyddsförordningen föreskrivs om rätten att rätta till uppgifter. Med stöd av den kan en klient eller hens lagliga företrädare be den personuppgiftsansvarige, till exempel barnskyddsmyndigheten, att rätta till eller komplettera klientuppgifterna.
Uppgifter i klientberättelsen är korrekta med tanke på dataskyddsförordningen när det korrekt framgår av dem vad någon berättat i ärendet eller hur en socialarbetare bedömt familjens situation. Personens uppfattning om barnets och familjens situation framgår av registeranteckningen. Uppgifter som en annan person berättat kan inte rättas bara för att till exempel barnets förälder anser att de är felaktiga. Däremot kan uppgifter som till exempel barnets far berättat kompletteras med uppgifter som barnets mor berättat i samma ärende. Klientuppgifterna bildar en helhet som kan innehålla olika åsikter och uppfattningar om samma fråga. Av dem framgår också utifrån vilka uppgifter man agerat.
Med stöd av artikel 16 i dataskyddsförordningen kan man inte rätta ett myndighetsbeslut, trots att det skulle innehålla fel. Däremot kan myndigheten själv på begäran rätta sitt beslut med stöd av förvaltningslagen. Dessutom kan klienten söka ändring i ett myndighetsbeslut hos tingsrätten enligt besvärsanvisningen i beslutet. Med stöd av dataskyddsförordningen kan man inte heller rätta ett utlåtande som barnskyddsmyndigheten gett till tingsrätten, trots att det skulle innehålla fel. Myndigheter har en lagstadgad skyldighet att ge utlåtanden, och komma med sin uppfattning om till exempel barnets situation. I domstolen kan de andra parterna sedan lägga fram sin uppfattning. En myndighet kan själv besluta att rätta eller komplettera ett utlåtande.
I artikel 17 i den allmänna dataskyddsförordningen föreskrivs om rätten att be den personuppgiftsansvarige att radera personuppgifter. Även en klient hos socialvården kan utöva denna rätt.
Det är dock ofta inte möjligt att radera klientuppgifter inom socialvården, eftersom klienthandlingar ska förvaras en viss tid enligt lagen om klienthandlingar inom socialvården (i Finlex). Dessutom har socialmyndigheterna otaliga uppgifter om vilka föreskrivs i speciallagstiftningen (t.ex. socialvårdslagen, barnskyddslagen och lagen om utkomststöd) och i vilka klientuppgifter behövs. Med stöd av dataskyddsförordningen kan alltså alla klientuppgifter inom socialvården inte raderas. Inte ens en del av dem kan raderas om de insamlats för att fullgöra lagstadgade skyldigheter eller för utövande av offentlig makt som ankommer på den personuppgiftsansvarige och om de fortfarande behövs för detta syfte.
Det är inte förbjudet att använda kontaktböcker, men den personuppgiftsansvarige ska se till att uppgifterna behandlas säkert på det sätt som lagstiftningen förutsätter.
Patientuppgifter i hälsovården och klientuppgifter i socialvården är sekretessbelagda uppgifter. Redan information om att en person är klient hos socialvården eller patient hos hälsovården är sekretessbelagd information. En tjänstetillhandahållare ska se till att uppgifterna inte hamnar hos utomstående. Uppgifter får lämnas ut till utomstående enbart på lagbaserade grunder eller med ett samtycke av klienten/patienten eller hans eller hennes lagliga företrädare.
Bedömningen av datasäkerhetsrisker förknippade med uppgifter som antecknats i en kontakbok påverkas bland annat av
- de uppgifter som skrivs i kontaktboken
- sannolikheten för att uppgifterna hamnar hos utomstående.
Den personuppgiftsansvarige ska ge tillräcklig instruktion och anvisningar till personalen vad gäller syftet med och sättet för behandling av personuppgifter. Dataombudsmannen rekommenderar utveckling av datasäkra e-tjänster. En datasäker e-kontakbok kunde vara ett alternativ för att förmedla meddelanden. Anvisningar av den personuppgiftsansvarige kan förbättra också datasäkerheten för kontaktböcker i pappersform.
Nej, om det handlar om rätt till tillträde till uppgifter enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen.
Uppgifter om ett barn som är klient inom socialvården lagras i barnets namn. Uppgifter som lagrats i en socialvårdsklients namn gäller denna klient, i detta fall far- eller morförälderns barnbarn, trots att de innehåller information om andra personer, såsom en mormor eller farmor. En farmor eller mormor har inte rätt att få de begärda uppgifterna, eftersom uppgifterna inte anknyter till henne, utan till barnbarnet.
Användningsändamålet för uppgifterna är att kartlägga barnets behov av tjänster och att tillhandahålla de tjänster som ska ges till barnet. Klientuppgifterna om ett barn kan innehålla information också om andra personer i den utsträckning som det är nödvändigt för att bedöma behovet av tjänster eller tillhandahålla en tjänst. En mormor eller farmor är inte en socialvårdsklient och inte en registrerad, och därför har hon inte rätt att få tillträde till uppgifterna i fråga. Klientuppgifter inom socialvården är sekretessbelagda.