Safe Harbor i slutet av sin väg?
Som ett instrument för överföring av uppgifter mellan Europeiska unionen och Förenta Staterna är ett Safe Harbor-kontrakt. Med den här "skyddshamnen" försöker man möjliggöra en överföring av uppgifter mellan parterna som finns på båda sidorna av Atlanten genom att garantera en tillräckligt hög dataskyddsnivå med olika skyddsklausurer även i den amerikanska mottagarens verksamhet. Samtidigt har Safe Harbor fungerat som en mekanism som fogar samman olika rättssystem.
I huvuddrag fungerar systemet så att de ovan nämnda parterna har ingått ett avtal enligt vilket de amerikanska företagen kan ansluta sig till Safe Harbour genom att förbinda sig att följa de villkor som baserar sig på avtalet. Detta övervakas av den amerikanska myndigheten Federal Trade Commission, FTC. Den publicerar och upprätthåller en lista över organisationerna som har blivit godkända till Safe Harbour. En länk till den här listan finns även på vår byrås dessa hemsidor.
Vi, europeiska dataskyddsmyndigheter, övervakar de europeiska registeransvarigas verksamhet. Ifall en registrerad person, vars uppgifter överförs till de Förenta Staterna, av ett eller annat skäl anser att det har brutits mot hans rättigheter kan han föra saken till en skärskild panel för granskning. Likaså utövar vi, europeiska myndigheter, under WP29:s paraply övervakning som riktar sig på Safe Harboriin.
Nu diskuteras det om det här systemets framtid på hög politisk nivå. Kommissionen som sköter förhandlingarna anser att åtminstone följande tre saker som anknyter sig med uppgörelsen ger anledning till kritik:
- utövar den amerikanska parten sedan heller en tillräcklig övervakning på verksamheten av företagen som den har fogat på listan,
- i motsvarande grad vet vi européer inte hur mycket personuppgifter som "läcker" förbi det här instrumentet och
- förkrossande; till överföringen av uppgifterna används en undervattenskabel som finns mellan världsdelarna och vars överförda data amerikanerna kan monitorera.
Förhandlingarna har alltså inte ett helt lätta utgångsläge.
Vid det här stället kommer jag att tänka på tvisten, någon gång för åratal sedan, om det så kallade Wassenaar-avtalet. Produkterna för hemlighållande såsom övrig high tech likställdes med militärmaterial och det fordrades en obligatorisk key escrow -verksamhet, dvs. en tvångssparning av hemlighållningsnycklarna för myndighetsbruk. I EU fasade man och gjorde man ett stort väsen även av ECHELON-systemet som kapade radiotrafik.
Vid dessa tider stod Finland rakryggad bakom medborgarnas rättigheter och även andra förmåner. Man ansåg att övervakning var till skada för den då växande IT-industrin. Snart får vi se hur det kommer att gå i den här med Safe Harbour anknytna kampen och om vårt land till och med lyckas ta nytta av situationen.